En av de finaste sakerna med vår kyrka är vad vi kallar prästadömet. Det finns två slag av prästadömsauktoritet, det aronska eller det lägre prästadömet, och det melkisedekska eller det högre. Numera får man det aronska i januari det året man fyller tolv. Så mina syskonbarn har delat ut nattvarden i sin församling hemma i USA och varit i templet och gjort dop. Sen det året man fyller 14 får man en högre ämbete inom aronska prästadömet med mera ansvar för förberedandet av nattvarden, t ex, och sen igen när man är 16. När man är 18 får man lägsta graden av det högre, melkisedekska prästadömet. Då får man ytterligare ansvar. Ett av dem är att välsigna sjuka och nedtryckta, rent bokstavligt.
Idag började jag gråta och gick in till Mikael som lagt sig efter två ytterst fysiska dagar med motorcykelkörning i fyra timmar osv osv. Jag sa hur ont jag hade i huvudet och att jag är helt slut av all smärta. När jag börjar gråta så är det för att allt det där som normalt håller ut när man har det jobbigt är slut och man gnager på knogarna.
Och min man gav mig en välsignelse.
Det går till så att han lägger händerna på mitt huvud och uttalar mitt namn, och att han med prästadömets myndighet ger mig en välsignelse. Sen behöver han leta inne i huvudet efter vad Gud vill säga mig, och så försöker han fånga de tanker han får och uttala dem. Jag med mitt teflonminne kommer inte ihåg jättemycket men känslan jag får är tydligare än nån annan stans, Gud älskar mig, Gud kommer ihåg mig och förstår mig. Mikael sa flera saker som jag aldrig sagt till honom men som han nu sa, från Gud. T ex om att jag känner mig ensam. Jag har massa folk som jag älskar, inte så, utan att när man bär smärta så gör man det helt själv. Och att jag aldrig ska glömma att jag inte ÄR ensam, för Gud är med mig, Gud känner mig, han älskar mig, och Jesus har lidit för alla våra sorger, olyckor, skador, svårigheter, orättvisor, trauman, för att han ska veta hur han ska stödja oss när vi går igenom dem. Och för att han har betalat priset för dem, så att vi kan bli fria från den skuld som man har till rättvisan och som ingen människa kan betala tillbaka själv, så därför gör Jesus det. Så att vi blir befriade både från synden och döden och får leva för evigt i ett liv som är bättre än våra vildaste fantasier. Jag vet inte om man bryr sig om inredning då men jag ska i alla fall ha en sarfattilampa. Och vara smal och ha kläder som är tillräckligt långa i ben och ärmar.
Och inte ha några effekter av ondska eller onda människor!
Och min kropp ska vara alldeles hel och helad, utan allt som skadar mig. Jag får min blindtarm igen och kanske har de där uppe läroboken som inte har tappet bort vad blindtarmsbihanget egentligen gör.
Jag minns när min systers man Rob hade dött. Första påsken efter det var det mycket hulkande här hemma. Jag tänkte så bokstavligt på vad uppståndelsen betyder. Att det inte är maskföda och evinnerliga intighet som är vår slutdestination, utan ett annat spännande liv där vi får återse våra nära och kära och de får återse oss. Att hela försoningen inklusive uppståndelsen gjordes så att just Rob kan vara med sina barn igen och med sin fru.
Men apropå det, och fy, jag har ju haft mardrömmar i år. Ett tema var att Mikael skilde sig från mig för att han ville utforska ett liv med droger. Det andra var att Rob aldrig dog utan fejkade sin död för att han ville leva ett annat liv. Men att han kom tillbaka och då var han ju inte den man trodde han var. Usch, hemska mardrömmar.
Men likaväl som en mardröm bara är en fiktiv upplevelse som hjärnan skapar, så är elände, orättvisa och lidande bara nåt som finns i det här jordelivet och sen kommer det att bli bättre. Jag tycker redan väldigt många saker är bra, men jag skämtar inte om att jag gärna skulle vara frisk och ha min bästa kropp.
Jag såg en karl, komissarie Lynley, som sprang upp för en trappa två steg i taget och jag kunde inte fatta hur nån människa kunde flyga uppåt i luften på det viset. Så van är jag nu vid att tänka på ME.
Jag är i alla fall väldigt glad och tacksam över den fina välsignelsen jag fick av Mikael. Jag känner att jag har fått motståndskraft och faktiskt har smärtan varit nere på 3 i några timmar.
